Jag är inte dum i "huvet", jag har bara fyra diagnoser som kan göra att bokstäver & siffror hoppar

 
I hela mitt liv har jag trott att jag är dum i huvudet.
 
Och dom senaste veckorna har jag verkligen känt mig dum.
 
Skolan har gått åt helevte och jag har känt att jag inte har fattat nånting i skolan.
 
Jag har fått texter att läsa men jag har inte förstått vad dom har handlat om eller förstått orden.   
 
Jag har varit tvungen att hoppa av två kurser för att det har varit för svårt och för att jag inte fått hjälp.
 
För tre dagar sedan fick jag reda på att jag har tre till diagnoser och det förklarade hela mitt liv.    
 
Jag  minns när mamma för längesedan sa till mig att hon trodde att jag hade fler diagnoser, att jag typ var utvecklingsstörd.

Jag blev jätte ledsen och tyckte att hon va helt jävla dum i "huvet".
Men nu vet jag att jag inte är dum i "huvet".
 
Jag har inte bara ADHD och damp som jag visste sen tidigare 
(nu säger man väl bara att man har problem med motoriken)
utan jag har även dyslexi, dyskalkyli och nedsatt arbetsminne.   
 
Det kom som en chock men känns riktigt skönt.
 
För nu vet jag att jag inte är dum. 
 
Och nu förstår jag mig själv bättre.

Jag förstår nu varför jag aldrig klarade skriftliga prov
i högstadiet, varför jag kunde läsa om samma mening hundra gånger
och inte förstå och jag förstår varför jag varje gång vi skulle läsa en bok
gick till bibblan och fick ont i magen och frågade
om det fanns en bok som man kunde läsa ut på en lektion.
 
Jag ljög.
 
Vi skulle egentligen läsa ut den på typ ett halvår. 
Men jag ville ju ha den tunnaste och lättaste boken. 
 
Ibland kastade jag böckerna i golvet i skolan för att jag blev så arg. 
 
Och ganska ofta sprang jag runt i korridrorerna för att jag inte kunde sitta stilla.
 
Jag tycker framförallt det är konstigt att ingen lärare upptäckt min dyslexi tidigare men vi lever i den genreationen då man inte kollade upp sånt och hade kunskap.   
 
Varje gång jag skriver eller läser måste jag koncentrera mig mycket. 
 
Och ord som jag inte vet vad dom betyder kan jag varken uttala eller stava.   
 
Det kanske finns en förklaring till varför jag ibland får huvudvärk/blir trött av att läsa och har svårt att läsa liten text , även om jag ser dåligt. 
 
Nu har man upptäckt att jag bokstaverar ibland när jag läser, läser väldigt långsamt, och när jag skriver den här texten så kommer jag på mig själv att jag bokstaverar i huvudet för att kunna skriva.   
 
Haha skit drygt när jag aldrig tidigare i mitt 23-åriga liv har tänkt på det. 

Förresten ganska ofta kan jag läsa fel på klockan och ibland så läser jag fel på skyltar och i texter vilket kan bli ganska kul ibland.
 
Som när jag i våras var på en mässa och utbrast högt så alla hörde "VAAAH, HUR KAN DOM SÄLJA ETT HÄLSOGOLV? DET MÅSTE "VA" FRAMTIDEN"
Mina kompisar sa "Men Bella , det står ju hälsingegolv."     Och alla gapskrattade på mässan. 
 
Jag stammar/hakar upp mig på ord ibland när jag ska prata och det är tydligen vanligt om man har dyslexi. 
 
Seriöst, varför stavas det en dyslexi , det borde stavas dysleksi. 
 
En liten rolig grej från utredningen var att jag ba "VARFÖR STÅR DET ETT X HÄR?" Såg en bild på ett x. 
Dyslexi tanten "Ja men det står ju d-y-s-l-e-x-i" Jag "JAHAAA!!" 
 
Jag vet nu också varför jag brukar säga fel ord ganska ofta för jag tror att det heter en sak och så är det helt fel, varför jag tänker rätt i huvudet och det kommer ut helt fel i tal eller skrift. 
 
Och så hittar jag inte ord så snabbt när jag ska prata. Och säger typ flaska istället för nappflaska. 
 
Typ som nyss när jag sa till min klasskompis och va ivrig "Malin jag har ett bokstav på mitt tangentbord som inte funkar"
 
Hon ba "VAAAAHH??" 
Men jag menade att en tangent på mitt tangentbord knappt funkar. 
 
Jag har lärt mig nu att jag inte kan se ord bilder tror jag det heter så när jag läser en text måst jag läsa ord för ord eller bokstav för bokstav och personer som inte har det å problemet ser på direkten vad detr står. 
 
Det förklarar till varför jag inte förstår innehållet i texten. 
 
Och jag hatar att skriva av WI-FI koder med bokstäver för skriver alltid fel. 
 
Och ibland säger jag typ halva meningen och tror att folk förstår vad jag tänker på. 
 
Och det här med dyskalkylin yttrar sig typ genom att jag inte kan skriva ner siffror på pappret för dom hoppar, och att jag inte kan läsa buss tidtabeller , räkna ut plus och minus i "huvet" , se fel på på datum,  komma ihåg vart vi parkerade bilen och har sämst lokalsinne osv.    
 

Måste bara berätta att när jag skulle till sjukhuset i fredags så åkte jag först buss åt fel håll, 
sedan trodde jag att bussen skulle stanna vid sjukhuset automatiskt så jag plingade inte
och det slutade med att jag fick gå en bit. 
 
Sedan förstod jag inte skylten på sjukhuset så åkte upp och ner i hissen innan jag hittade rätt våning. 
Och gången innan dess gick jag vilse och hamnade i källarn när jag skulle ut.. 
 

Och imorse läste jag fel på min tåg biljett och fick panik för jag trodde jag fyllt i fel plats. 
 
Och varje gång jag ska läsa engelska högt för min lärare så blir jag helt svettig och nervös och tappar bort mig i texten(även om det är förstorat) och det känns som jag är full som texten hoppar.  
 

PS. Talsyntes är ju grymt när man inte orkar läsa allt som man skrivit. 
 
 
 
 
 
 
 
Personligt, adhd, diagnoser | | Kommentera |

Tyngdtäcke 10 kg

Igår hämtade jag hem mitt tyngdtäcke på posten. 


Det finns olika tyngdtäcken. 
Vissa sover med kedjor eller bollar men det här ser ut som ett vanligt täcke och är gjort av fiber, bara att det väger 10 kg.  

Tyngdtäcken finns för vuxna och stora barn mellan 4-15 kg. 

Det kanske låter konstigt att sova med ett tungt täcke men faktum är att det funkar bra för oss som har ADHD och andra personer som har sömnproblem osv.  

Det känns skönt att ha tyngd mot kroppen och det är ungefär som en stor kram. 

Jag känner mig lugnare. 

Jag som inte kan ligga stilla i sängen och snurrar runt som en virvelvind hundra gånger flyttar mig nu inte lika många gånger då det är väldigt tungt för fötterna att ändra ställning. 

Jag ska snart sova min tredje natt med täcket och jag längtar faktiskt efter att krypa ner under täcket.

Jag har kunnat minskat min dos av melatonin(naturlig sömnhormon) och det känns jätte skönt. Jag hoppas att det fortfarande kommer att vara så efter lovet när jag börjar skolan igen eftersom jag är mer stressad när jag går i skolan. 

Förr tog jag dubbla doser eller trippla doser för att kunna sova så jag hoppas verkligen att det här kommer att hjälpa mig men än så länge känns det i allafall fantastiskt om det skulle funka så bra. 

Jag har i hela mitt liv haft problem med sömnen då jag har så mycket energi och haft svårt att ligga stilla med benen i sängen. 

Redan som ettåring kunde jag inte sova och var så hyperaktiv så fick lugnande redan då haha. 

Nackdelen med täcket är att det är väldigt tungt att lyfta och att det var svårt att få in påslakanet. 

Så det blir intressant när jag ska resa med det till Bollnäs på måndag och dom gångerna jag ska byta påslakan måste jag nog be om hjälp av personer i min omgivning. 

Men jag rekommenderar täcket till dom som har svårt att sova. 

Nu kan jag, Frank Andersson och blondinbella skapa en pakt ihop då vi allihopa äger tyngdtäcken. 
 
Sedan blir jag väldigt lätt pigg av mobilen/datorn så på kvällarna drar jag ner ljusstyrkan. På min iPhone har jag ställt in så det är gult ljus varje kväll, har förinställd stör ej läge , stänger ibland av aviseringar i chatter, och loggar ut från instagram när jag inte vill bli störd.  

Sedan försöker jag inte att kolla på mobilen en-två timmar innan jag lägger mig. 
Men det är absolut lättare sagt än gjort. 
Ibland går det bara inte. 

Jag sover även med öronproppar varje natt eftersom jag är så ljudkänslig.  
 

Ps. Jag har börjat läst korta lättlästa böcker för att kunna varva ner, stressa mindre, och få ett bättre ordförråd då jag har väldigt dåligt. 
Annars lyssnar jag mycket på talböcker i en app som heter Legimus som är grym. 

När jag ska läsa själv tar det sån tid,  jag kan ofta läsa om samma mening utan att förstå texten, kan tappa bort mig i texten och hör min tinnitus tydligt men när jag lyssnar på något är det som att jag förstår texten mycket bättre. Och då kan man bara lyssna om och om om man inte förstår tills man förstår eller fråga läraren. 

Sedan är det även svårt att föreställa sig  hur det ser ut i huvudet eftersom på en film har man bilder framför sig och i en bok ska man skapa sin egen bild och det är inte jämt jag får det, men det händer... 

Jag tror ibland att när jag läser är jag så fokuserad på att läsa rätt ord så att jag har problem att uppfatta vad det står i texten. 

Och om det är väldigt liten text i en bok har jag ibland problem att läsa på rätt rad. 
Därför gillar jag större typsnitt då man fokuserar bättre. 

Nää nu ska jag borsta tänderna och krypa ner under mitt täcke som väger 10 kg och kolla på nåt program i sängen och sedan läsa. 

Sov gott hörni! 

Det är en dag imorn å som Morran skulle ha sagt i "Morran och Tobias."

Hälsa, Personligt, adhd | | Kommentera |

På gränsen till diabetes

Jag har fått veta att jag ligger på gränsen till diabetes. På bara något år har mitt blodsocker stigit.
 
Jag hade ett blodsocker på 6,2 när jag hade fastat och normalt sätt har man 5-6,3. 
 
Det känns inte kul alls att jag nu reagerar så starkt på socker och kolhydrater. Jag har uteslutit socker(äter inget över 5 gram socker) och kolhydrater i ca tre veckor nu.
 
Jag mår så mycket bättre, får inte lika ofta blodsockerdippar och mitt sötsug har nästan försvunnit helt.
 
 
Men jag saknar så att äta sushi, fruktsallad och massa frukt,  pasta, thaimat, pannkakor och chailatte...
Det finns så mycket som jag inte kan äta nu.
 
Jag är en person som i hela mitt liv har tränat mycket och haft en hälsosam livsstil.
Jag har alltid också ätit väldigt hälsosamt. 
 
Tyvärr har jag ju diabetes i min släkt och vi människor kan inte styra våra gener. 
 
Även fast jag uteslutit socker så får jag ibland blodsockerfall.
Då blir jag otroligt trött och måste få i mig socker. Vid två tillfällen har jag nästan somnat..
 
Så nu har jag tagit mig i kragen och äter ofta typ var tredje timme
och ibland varannan så att jag inte dippar så lätt.
 
När jag får i mig mat känns det som hela rummet blir ljusare och som att jag får tillbaka energin. 
Svårt att förklara den känslan. 
 
Och när jag inte äter socker får jag inte hjärtklappning/hög puls och mår dåligt vilket är väldigt skönt. 
Personligt, adhd | | Kommentera |
Upp