B E L L A

 

Jag trodde att corona, covid-19 skulle vara som en influensa , att man var sjuk under en period och sedan kunde återgå till träningen. 

 

För vissa så är det så men i mitt fall så hade jag fel.

 

Jag har nyss stått och boxat på en boll för att jag är så arg och besviken tills jag började andas konstigt. Jag vägrar att inse att jag är sjuk. 

 

Jag vill mer än vad kroppen orkar. 

Träningen har alltid varit viktig för mig för att få utlopp för min energi och för att må bra psykiskt. 

 

Jag hatar att känna mig som en uppstoppad fågel och har alltid varit den som haft ganska lätt för att bygga muskler och ha magrutor men nu känner jag mig bara äckligt tjock. 

 

Det kanske låter ytligt men för mig är det viktigt att må bra inombords.

 

Jag har berättat tidigare hur det kändes för mig att ha covid-19. 

 

Hur gick det sen då kanske ni undrar? 

 

Jag vill berätta detta för att sprida kunskap då jag är den yngsta i min stad som drabbades hårt av detta.

 

Jo jag satt i karantän i en månad &

 2 veckor(men misstänker att jag blev sjuk månaden innan).

 

Jag har röntgat lungorna och hade inga proppar som tur var.

 

Jag tog ett antikropps test nyligen där det visade att jag genomgått covid-19 och att jag har utvecklat antikroppar och med stor sannolikhet är immun under en period. 

 

Men jag måste fortfarande ta avstånd som alla andra eftersom forksningen inte har kommit så långt. 

 

Jag började att jobba några enstaka pass men efter varje pass fick jag bakslag och behövde vila ut några dagar. 

 

Dom komplikationer jag har fått som har kommit och gått när jag ansträngt mig, t.ex. jobbat är: 

 

Extrem trötthet – sover under dagar och kvällar som en bebis. Och behöver minst 10-12 tim sömn. 

 

Hjärntrötthet. Hjärnan känns som mos och glömmer saker som jag annars skulle kunna och glömmer att jag har träffat personer eller sagt saker… 

 

Bortdomningar, pirrningar och känsel bortfall. Jag kan tappa känseln i min högra hand och arm och det känns som den somnar så jag har inte samma styrka som jag brukar ha. Tur att jag är vänsterhänt haha. 

 

Ledvärk. 

Det kan vara händer, armar, och fötter.

 

Högt blodtryck.

 

Uttorkad hud & kropp. 

Har fått hälsprickor, skrynkliga fingrar, och känt mig uttorkad i huden och kroppen.

 

Tappat smaksinnet. 

Jag håller på spyr av vanligt vatten och är inne på 3:e veckan. 

Första gången jag kände av det trodde jag att något barn på jobbet hade hällt sand i min vatten flaska. Så jag diskade den men det smakade lika illa och samma sak när jag satt på restaurang med min mamma så spottade jag ut vattnet och trodde att det var fel på det.. 

Igår drack jag miso soppa och det smakade bara vatten..  

 

Blåsor på tungan. 

 

Genomblöt av svett vid ansträngning. 

Svetten rinner när jag går på promenad, jobbar, eller går till apoteket.

 

Tryck för bröstet.

 

Ont i lungorna när jag andas eller knivspetsar mot lungorna. Mest på vänstra sidan. 

 

Det känns om jag anstränger mig men nu sedan jag blev sämre på midsommar känns det om jag ligger ner / sitter. 

Det känns verkligen som nåt går sönder inuti och för varje steg jag tar eller om jag jobbar lite hårdare så blir värken bara mer och mer. 

 

Svår astma. 

 

Jag hade innan astma men ej svår astma. 

Jag har vissa dagar en minskad lungkapacitet på nästan 50 %( haft 52 %). 

Idag har jag haft 57 – 61 % av 100 % vilket gjort att jag mått rätt dåligt. 

 

Illamående. 

 

Yrsel. 

Kan svartna för ögonen. 

 

Hes vissa dagar.

 

Sämre hörsel. 

Har en sprucken trumhinna och haft en infektion. 

 

Dålig mage.  

 

Doftkänslig.

Får svårt att andas av parfymer, rök, bilavgaser, matos, ugnen, rengörningsmedel dålig luft. Kan ej ha tända ljus hemma och knappt laga mat. 

 

Jag har nu blivit sjukskriven, vilket känns otroligt trist. Jag brukar vara personen som jobbar 12 dagar i rad och ha världens energi. 

Jag vill kunna klara mig själv och vara stark. 

 

Det jobbigaste med att sitta i karantän för mig var det mentala. Man blev helt knäpp om man inte får träffa människor, jobba och leva ett socialt liv. 

 

Nu efteråt känner jag också att det måste vara det mentala. Jag måste ta det lugnt som min läkare sa till mig idag så jag inte åker på någon ny infektion.

 

Efter den här händelsen så har jag blivit så otroligt tacksam över allt. 

 

Man ska ta vara på livet.

 

Leva i nuet och uppskatta saker och ting. 

 

Jag har alltid gasat på så mycket i mitt liv och inte reflekterat över saker. 

 

 Jag är riktigt tacksam över min familj, vänner och kollegor 😇🙏

 

Jag är tacksam över att få leva och att jag tog mig igenom allt. Och jag kanske inte borde vara så hård mot mig själv. 

 

Jag känner mig dålig över att inte kunna träna men jag borde vara tacksam över att kunna ta promenader.

 

Jag är envis som en gris och ska kämpa för att sitta på min MTB igen / kunna löpträna. 

 

Jag vann över coronan. INGET kan stoppa mig nu!   

 

PS. Kom ihåg att covid-19 inte är att leka med.  I min ålder är det ovanligt att drabbas hårt men kom ihåg att vem som helst kan insjukna.

😷🤒 

 

Ta 2 meters avstånd.

Tvätta händerna med varmt vatten.

Sprita händerna och gnid in det i 40 sek.

Använd handskar när du jobbar, går till affären. 

Ha skyddsutrustning om du jobbar med närkontakt.