Magsjukdomar efter covid och hat mot sig själv
I November, December och nu i Januari har jag haft ett rejält bakslag.
Ett sånt bakslag har jag inte haft sedan midsommar.
Jag har sovit mycket, är mer hjärntrött, har mer ledvärk och har nu haft bihålsinflammation i drygt 3 månader som bara blivit värre.
I November blev magen så illa att jag inte kunde äta och dricka så jag blev inlagd på corona avdelningen med dropp pga. mitt dåliga immunförsvar och hade högt blodtryck och hög puls trots mediciner.
Jag var nära på att svimma och gick upp 2-3 kg pga. all gas i magen och stopp i tarmen. Ändå så åt jag inget.
Jag var helt spyfärdig så hade inte kunnat sova på några nätter.
Jag var så uttorkad att läpparna torkade ihop och när dom skulle sätta dropp så var jag så uttorkad i hyn att dom fick göra om allt 3 gånger. Min hand svullnade upp som en fotboll eftersom det kan bli så. Det såg roligt ut tycker jag.
Sedan den gången så tar jag resorb varje dag.
Jag kände faktsikt inte till att man kunde bli så uttorkad.
Har lärt mig en läxa.
Jag fick sedan näringsdrycker och fick träffa en dietist.
Jag levde på yoghurt & näringsdrycker.
I December blev min astma sämre. Jag vaknade upp av andnöd, hörde hur jag andades konstigt. Fick svårt att andas när jag satt stilla och många anfall. Nebulisatorn (andningsmaskin) ville inte alltid hjälpa så jag fick kortison tillslut. Mamma fick kasta ut alla hyacinter.
I December efter jul fick jag göra gastroskopi.
Då man får en slang ner i halsen.
Det skulle ta 5 min.
För mig tog det 40 min.
Jag fick en sprej i halsen så den tjockade ihop och man inte kunde andas från munnen när man låg ner.
Jag fick panik över astman.
Sen fick jag massa lugnande så tack och lov minns jag inte händelsen och inte heller smärtan.
Minns bara att dom försökte med slangen 3 gånger
och att dom sa att man inte fick dra ut slangen.
Sedan rullades jag ut i ett rum med en tv där min mamma var. Vi fick vänta i en timme på läkaren så att jag inte skulle vara så groggy.
Jag fick veta att jag har några mag sjukdomar.
Förmodligen fått allt skit efter covid tror läkarna.
Skönt att få svar på en undersökning jag väntade på i flera månader pga. pandemin.
Men samtidigt jobbigt. Blandade känslor.
Jag har något som har så här komplicerade namn:
* dubbel kollar stavningen nu *
diafragmabråck
gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)
esofagit (inflammation i matstrupen/matstrupskatarr)
inflammation i magsäcken
förmodligen glutenintolerant
Fler prover har tagits men jag har inte fått svar på dom än.
Läkaren förklarade att man inte kan bota detta utan det här sitter i hela livet.
Sjukdomarna går i skov.
Medicin eller operation är behandlingen.
Man kan lindra detta men det kommer inte försvinna.
Jag ska inte dricka alkohol eller kaffe.
Undvika starka kryddor och juice.
(Som tur är undviker jag redan allt.)
Tycker inte om kaffe och dricker inte alkohol.
Jag undviker även laktos, gluten, socker osv.
Pga. att jag gått med detta länge så fick jag inflammation i matstrupen, alla får inte så.
Jag har alltid förstoppning/diarre, magen låter ofta konstigt, svullnar upp flera kg eller så spyr jag eller mår illa efter måltid.
Maten brukar fastna i halsen eftersom jag har svårt att tugga eller om jag dricker förlite vatten så kan t.om. medicinerna fastna i halsen.
Då är det viktigt att dricka mer vatten.
Jag har även jätte ont i halsen när jag äter.
Jag vet inte så mycket än om allt och om vilken kost jag ska äta..
Pga. att jag mått så dåligt i magen, haft andra komplikationer, haft oförstående människor runt omkring mig, haft motgång på motgång har jag mått väldigt dåligt och många gånger haft mörka tankar på att inte vilja leva och självmordstankar.
Jag har mycket hat tankar mot mig själv och undviker speglar.
För jag mår så dåligt över hur min kropp förändrats när jag inte längre kan träna. Hade innan magrutor och var vältränad och nu klarar jag inte av att se mig själv.
Känner mig ful, äcklig och liknar ett spöke.
Jag saknar att vara glad.
Jag är tacksam över att jag har mina föräldrar som alltid ställer upp för mig för utan dom kanske jag inte vore här.
Jag tror ändå att psykisk hälsa är vanligare än vad man tror.
Isabella Löwengrip blev deppig när hon gick i konka, Petra Mede blev deppig när hon skadade ryggen.
Sedan sadlade hon om. Uppträdde på en amatör stand up tävling och upptcäkte att hon skulle bli komiker.
Jag menar.
Vi är alla mänskliga.
Och vi alla har våra brister.
Men jag undrar hur mycket motgång en människa klarar av för jag vet inte längre hur länge till jag orkar.
Så snälla.
Håll avstånd.
Handla i affärer online.
Och gå inte ut om du är sjuk.
För min skull.
För du vet aldrig hur hårt du kan drabbas.
