Rendräkt & herpes munsår

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Helluuuu!!! 
 
Förra veckan kände jag att jag 
började få nåt skit i kroppen. 
 
I tisdags sprang jag på löpbandet
och gymmade men fick andnöd efter 
en km.  
 
Sedan förstod jag varför. 
 
I helgen har jag varit förkyld, 
hängig, inte haft så mycket 
ork men har ändå åkt till 
Ikea med mamma , 
spelat spel med grannen, 
kollat på film, och kollat på serien 
"Bron" med mamma. 
 
Idag sjukskrev jag mig.
Först va jag på hälsocentralen och
tog prover för blodsockret. 
Det var nåt prov om insulin. 
Kände mig hängig igår 
kväll och igår morse 
vaknade jag upp
med värsta herpes munsåret
man ba jaaa va skönt att det
kommer precis nu. 
 
Så nu tar jag medicin 
mot det fem gånger per
dag i fem dagar. 
 
Får hoppas att det går 
över snabbare då och
att det inte sprider sig
till hela läppen. 
 
Haha i somras spred det
sig till tre ställen och 
satt i , i en månad. 
 
Vissa människor har
ju anlag för det och får 
lättare det och jag
tillhör den skalan 
som fick "sjukdomen" 
när jag var 5 år 
men då fick jag 
dropp, låg på sjukhus, 
blåsor i hela munnen 
å kunde ej prata. 
 
Kom för ett tag sen till
Bollnäs. 
 
Nu ska jag gå ner
och äta middag på internatet. 
 
Sedan ska jag packa
upp väskan, träffa Martina 
, vila och kolla på film. 
 
Måste vila så att man
orkar skolan imorn å 
inge passar väl bättre ön film
då! 
Personligt, Övrigt | | Kommentera |

48 timmars EKG och CGM mätare med inbyggd blåtand på magen

 
Mitt jullov är snart över. Har endast en dag kvar.
 
Jag har firat lovet med vänner, åkt skidor, gymmat, gått promenader,
gått ute med min kusinhund 
 från Malmö
och träffat min faster och
hennes man från Malmö, firat jul, gått ut med mina kompisar,
 
gått på hockey match, haft 
uppesittarkväll och haft julklappsbyte med mina vänner. 
 
Men den största tiden har jag varit på sjukhuset.
 
Jag har räknat ut att endast nu under lovet på 2,5 vecka har jag haft minst sju läkarbesök, varav 
några gånger har jag varit på flera avdelningar men jag räknar det ändå som en gång då. 
 
Två veckor innan lovet hade jag 2-3 läkarbesök. 
 
Jag har tagit prover på  ca. sju rör. Och ska tydligen ta ett till rör.
 
Jag har gjort en glukosbelastning som innebär att man fastar och
dricker socker på ett sjukhus och dom
tar prover före och två timmar efter(trodde när jag gjorde det att jag skulle spy).
 
Jag har fastat ett flertal gånger.
 
Typ veckan innan jullovet och en vecka under jullovet fick jag en mätare på magen som kallas för CGM.
Det är en mätare som mäter blodsockret dygnet runt som var kopplad till en display som såg ut som en mp3 spelare. Jag behövde bara sticka mig i fingret två gånger per dag. 
Det var skönt när jag hade den mätaren för då kunde jag
se om jag höll på bli låg och gick och åt nåt.  
 
Fick inte lågt blodsocker lika ofta då. 
Jag kunde bada och basta. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bilden högst upp är på hur CGM såg ut när jag skulle byta ut den efter en vecka.
Det var som en spruta som man stack in och nålen stack man in i magen. 
 
Och som ni kan se varierar mitt blodsocker och även min puls då jag
får sjukt mycket hjärtklappning av att äta socker / vissa kolhydrater. 
 
Jag åt LCHF & glutenfritt i drygt ett år. Sedan nu dom senaste fyra-fem veckorna 
har jag ätit vanlig kost. 
I början mådde jag dåligt. Sedan blev det bättre och sedan sämre igen. 
 
Min läkare trodde mina blodsockerfall berodde på LCHF kost men så var det inte.
Och jag har nu varit utan två medciner i flera veckor då dom trodde det var prblemet
men jag får ändå lågt blodsocker utan att jag vet varför. 
 
 
Jag måste äta 2-3 timmar mellan måltider för att inte bli låg men ibland har inte 2 timmar räckt. 
 
 

 
Sedan i onsdags fick jag 48 timmars EKG.
Jag trodde seriöst jag nästan skulle dö och slita av den dumma apparaten.
Den kliade, jag fick eksem och utslag, var tung och i vägen.
 
Folk som såg mig på hockey matchen måste trott att jag var tokig för kunde ej sluta klia. 
Har nu utslag haha men har kortison kräm. 
 
Först tvingade dom mig att ha på mig nätlinnet ovanpå EKG apparaten och alla sladdar.
Det gick inte. 
Det var såååå oskönt så jag valde ett tajt träningslinne istället och hade det dygnet runt.
Jag sov med det , hade det under tröjor osv.
Hade även sport bh på mig då jag ej fick på vanliga tajta kläder eller något annat. 
Det såg ut som jag hade stora tuttar haha. 
Jag fick inte duscha eller bada på två dygn. 
 
Tänka sig att jag sista dagen alltså igår gick till gymmet med EKG. 
Det var tungt, extra svettigt men gick bra.
Fick bara yrsel på slutet. 
Jag skulle ALDRIG sluta träna och det vet ALLA som känner mig! 
Träning, kost & hälsa är A och O för mig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Några veckor innan lovet skulle jag på fest på internatet
men hade känt mig konstig hela dagen.
 
Hela dagen svartnade det för ögonen, jag fick yrsel, såg suddigt, och hjärtat rusade iväg och det 
kändes som det slog dubbelslag. 
 
Det slutade med att jag ett tag låg på golvet på mitt internat för att jag mådde så dåligt och 
flera gånger trodde jag att jag skulle svimma ståendes. 
 
Därför fick min pappa åka och hämta mig i en annan stad, i Bollnäs där jag pluggar. 
 
EDIT: jag har haft träningsuppehåll hit och dit. Först runt 8 dagar och sedan innan lovet 2 veckor 
då jag innan cyklat 1,5 mil på pappas mountainbike ,blev låg och sängliggandes och fick då träningsförbud.
Sedan var det nån gång i skolan då mina lärare fick vara med mig 1,5 timme när jag låg i en säng
och tårarna bara sprutade för att jag intwe fick energi av maten och dagen innan hade tränat..
Men nu tränar jag igen men jag kan må otroligt dåligt efteråt och måste alltid planera maten.     
 
 
Och i somaras när jag hade tagit massa kortison tabletter för allergin
och astman och inte ätit på flera timmar 
sa mina kollegor att jag började se låg ut.
 
Jag tog något mellis då men kände att det inte var tillräckligt så tog min lunch 
och åt varken socker eller kolhydrater och fick 126 i vilopuls. 
 
Jag hamnade på golvet tillslut , parkvärdar på jobbet i furuviksparken fick komma.
Jag var vaken men dom kunde inte riktigt få kontakt med mig och jag 
förstod inte vad min kompis sa till mig. 
 
Jag fick då åka hem i sjuk golfbilen och blev hem skjutsad. 
 
Dagen efter kändes det som om jag varit full, jag mindes inte riktigt vilka jag pratat
med eller vilka kollegor som såg åt jag låg på restaurangens golv i personal omklädningsrummet.
 
Därför valde jag att för några månader sedan påbörja en riktig utredning av mitt blodsocker
då jag bara blivit sämre och sämre.
 

Enligt diabetes sköterskan är ett normalt blodsocker ungefär 5-7 men kan variera
från person till person.  
 
Enligt google är högt blodsocker 8,8. 
 
Jag har som högst haft 9 och lägst ca. 3,2 (den gången jag höll på svimma och nästan va i koma på jobbet hade jag ingen mätare så vet inte hur låg jag va då. )
 
 
 
Jag sväntar nu på at ta ett till rör prover och sedan träffa min läkare som ska berätta om alla provere.
Jag ska få alla prov svar.
 
Jag hoppas på att kunna få en diagnos eller veta i framtiden vad det är för fel på mig. 
 
Har haft så här i drygt ett år. 
 
Avslutar med en rolig bild.
Haha är så jäkla klantig. Spiller jämt och mina kompisar brukar alltis skratta åt mig.
Äter som en tre åring. 
Övrigt | | Kommentera |

Jag är inte dum i "huvet", jag har bara fyra diagnoser som kan göra att bokstäver & siffror hoppar

 
I hela mitt liv har jag trott att jag är dum i huvudet.
 
Och dom senaste veckorna har jag verkligen känt mig dum.
 
Skolan har gått åt helevte och jag har känt att jag inte har fattat nånting i skolan.
 
Jag har fått texter att läsa men jag har inte förstått vad dom har handlat om eller förstått orden.   
 
Jag har varit tvungen att hoppa av två kurser för att det har varit för svårt och för att jag inte fått hjälp.
 
För tre dagar sedan fick jag reda på att jag har tre till diagnoser och det förklarade hela mitt liv.    
 
Jag  minns när mamma för längesedan sa till mig att hon trodde att jag hade fler diagnoser, att jag typ var utvecklingsstörd.

Jag blev jätte ledsen och tyckte att hon va helt jävla dum i "huvet".
Men nu vet jag att jag inte är dum i "huvet".
 
Jag har inte bara ADHD och damp som jag visste sen tidigare 
(nu säger man väl bara att man har problem med motoriken)
utan jag har även dyslexi, dyskalkyli och nedsatt arbetsminne.   
 
Det kom som en chock men känns riktigt skönt.
 
För nu vet jag att jag inte är dum. 
 
Och nu förstår jag mig själv bättre.

Jag förstår nu varför jag aldrig klarade skriftliga prov
i högstadiet, varför jag kunde läsa om samma mening hundra gånger
och inte förstå och jag förstår varför jag varje gång vi skulle läsa en bok
gick till bibblan och fick ont i magen och frågade
om det fanns en bok som man kunde läsa ut på en lektion.
 
Jag ljög.
 
Vi skulle egentligen läsa ut den på typ ett halvår. 
Men jag ville ju ha den tunnaste och lättaste boken. 
 
Ibland kastade jag böckerna i golvet i skolan för att jag blev så arg. 
 
Och ganska ofta sprang jag runt i korridrorerna för att jag inte kunde sitta stilla.
 
Jag tycker framförallt det är konstigt att ingen lärare upptäckt min dyslexi tidigare men vi lever i den genreationen då man inte kollade upp sånt och hade kunskap.   
 
Varje gång jag skriver eller läser måste jag koncentrera mig mycket. 
 
Och ord som jag inte vet vad dom betyder kan jag varken uttala eller stava.   
 
Det kanske finns en förklaring till varför jag ibland får huvudvärk/blir trött av att läsa och har svårt att läsa liten text , även om jag ser dåligt. 
 
Nu har man upptäckt att jag bokstaverar ibland när jag läser, läser väldigt långsamt, och när jag skriver den här texten så kommer jag på mig själv att jag bokstaverar i huvudet för att kunna skriva.   
 
Haha skit drygt när jag aldrig tidigare i mitt 23-åriga liv har tänkt på det. 

Förresten ganska ofta kan jag läsa fel på klockan och ibland så läser jag fel på skyltar och i texter vilket kan bli ganska kul ibland.
 
Som när jag i våras var på en mässa och utbrast högt så alla hörde "VAAAH, HUR KAN DOM SÄLJA ETT HÄLSOGOLV? DET MÅSTE "VA" FRAMTIDEN"
Mina kompisar sa "Men Bella , det står ju hälsingegolv."     Och alla gapskrattade på mässan. 
 
Jag stammar/hakar upp mig på ord ibland när jag ska prata och det är tydligen vanligt om man har dyslexi. 
 
Seriöst, varför stavas det en dyslexi , det borde stavas dysleksi. 
 
En liten rolig grej från utredningen var att jag ba "VARFÖR STÅR DET ETT X HÄR?" Såg en bild på ett x. 
Dyslexi tanten "Ja men det står ju d-y-s-l-e-x-i" Jag "JAHAAA!!" 
 
Jag vet nu också varför jag brukar säga fel ord ganska ofta för jag tror att det heter en sak och så är det helt fel, varför jag tänker rätt i huvudet och det kommer ut helt fel i tal eller skrift. 
 
Och så hittar jag inte ord så snabbt när jag ska prata. Och säger typ flaska istället för nappflaska. 
 
Typ som nyss när jag sa till min klasskompis och va ivrig "Malin jag har ett bokstav på mitt tangentbord som inte funkar"
 
Hon ba "VAAAAHH??" 
Men jag menade att en tangent på mitt tangentbord knappt funkar. 
 
Jag har lärt mig nu att jag inte kan se ord bilder tror jag det heter så när jag läser en text måst jag läsa ord för ord eller bokstav för bokstav och personer som inte har det å problemet ser på direkten vad detr står. 
 
Det förklarar till varför jag inte förstår innehållet i texten. 
 
Och jag hatar att skriva av WI-FI koder med bokstäver för skriver alltid fel. 
 
Och ibland säger jag typ halva meningen och tror att folk förstår vad jag tänker på. 
 
Och det här med dyskalkylin yttrar sig typ genom att jag inte kan skriva ner siffror på pappret för dom hoppar, och att jag inte kan läsa buss tidtabeller , räkna ut plus och minus i "huvet" , se fel på på datum,  komma ihåg vart vi parkerade bilen och har sämst lokalsinne osv.    
 

Måste bara berätta att när jag skulle till sjukhuset i fredags så åkte jag först buss åt fel håll, 
sedan trodde jag att bussen skulle stanna vid sjukhuset automatiskt så jag plingade inte
och det slutade med att jag fick gå en bit. 
 
Sedan förstod jag inte skylten på sjukhuset så åkte upp och ner i hissen innan jag hittade rätt våning. 
Och gången innan dess gick jag vilse och hamnade i källarn när jag skulle ut.. 
 

Och imorse läste jag fel på min tåg biljett och fick panik för jag trodde jag fyllt i fel plats. 
 
Och varje gång jag ska läsa engelska högt för min lärare så blir jag helt svettig och nervös och tappar bort mig i texten(även om det är förstorat) och det känns som jag är full som texten hoppar.  
 

PS. Talsyntes är ju grymt när man inte orkar läsa allt som man skrivit. 
 
 
 
 
 
 
 
Personligt, adhd, diagnoser | | Kommentera |
Upp