Attackerad av covid-19
Jag har blivit attackerad av covid(och var den yngsta på covid mot.).
Innan jag fick det hade jag svårt att förstå att man kunde bli så sjuk.
Jag har i drygt en månad haft stora problem med andningen,
men jag har hela tiden trott att det berott på min astma och allergi.
I mitt senaste inlägg så skrev jag att jag hade fått inflammation i luftrören och hostade väldigt mycket och då hade inte Corona kommit till Gävle.
För två veckor sedan åkte jag i princip in och ut på akuten och sjukhuset. Dom sa då att jag skulle återkomma när jag fick svårare att andas. Men jag fick redan då sitta i eget väntrum och undersökas av personer i rymd-dräkter. Vid ett tilfälle hade jag skyhögt blodtryck och puls(typ 147 i puls.)
Jag får nåt hjärt piller som jag måste börja med som egentligen är till för hjärtsvikt.
Sedan händer det. Jag får svårt att andas så att jag inte kan prata. Jag ligger kanske i 20 minuter eller eller längre och tänker att det kanske går över och att jag inte vill göra mina föräldrar orolig.
Jag SMS:ar mina föräldrar "Jag har svårt att andas och ont. Orkar ej prata i telefon. Vet ej vad jag ska göra."
Mamma svarar "Kan du prata med mig annars borde vi ringa rådgivningen eller ambulans."
Mina händer och fötter domnar bort mer och mer. Jag tappar känseln totalt. Mina läppar börjar torka ihop och halsen tryks ihop. Hör hur det låter konstigt i halsen när jag andas. Allt snurrar och det känns som att jag ska svimma vilken sekund som helst. Jag kall svettas och känner hur febern börjar stiga. Jag har tryck över bröstet.
Jag skickar en film där dom hör hur jag andas. Mamma ringer upp via facetime så att hon kan se om jag skulle svimma av. Pappa ringer 112 på direkten. Jag tror att dom insåg allvaret då.
Jag tänker att nu dör jag kommer någon sakna mig då?
Det känns som att det tog en evighet innan ambulansen kom men jag har ingen uppfattning om tid då eftersom jag var lite borta. Till slut klampar en person in i mitt sovrum med svart gasmask, overall och gigantiska skor att man nästan kunde tro att personen skulle skjuta en älg. Det känns som jag är med i en sci- film.
Jag får förklarat för mig att musklerna domnar bort och att jag tappat känseln är för att jag inte får något syre.
Jag åt och drack nästan inget under veckan heller.
Och har mått illa och trott att jag ska spy hela tiden.
Jag åker ambulans till covid mottagningen. När jag ska gå ner för min trappa i trapphuset måste jag hålla i mig för att inte ramla(det känns som om jag är full), likaså när jag ligger på båren tror jag att jag ska svimma och måste hålla i mig för att inte ramla.
Jag försöker få tillbaka känseln i händerna men dom känns rätt döda. Jag frågar ambulanspersonalen om dom kör för snabbt eftersom allt snurrar men dom säger att dom kör lugnt. Sedan får jag vänta en kort stund för att dom ska sätta på sig utrustningen på sjukhuset så dom öppnar bakluckan så att jag ska få in luft. När jag ska kliva ner från ambulansbilen tar jag något luft steg och håller på ramlar.
Hela jag känns som spaghetti.
Jag blir inte inlagd eftersom jag är så ung och inte behöver respirator. Det är brist på resurser just nu.
Nu är jag inne på tredje veckan med Corona och jag sitter fortfarande i karantän. Jag får inte träffa någon eller gå ut. Går jag ut några meter för att slänga sopor så måste jag ha på mig plasthandskar. Jag är tacksam för att ha sociala medier, kunna facetimea med kompisar och familj, kompisar. Utan sociala medier så tror jag att jag hade blivit tokig. Jag har nu börjat uppskatta sociala medier mer.
Och jag är riktigt tacksam över att mina föräldrar ringde
ambulansen. Utan dom vet jag inte vad som hänt.
Det är extra läskigt att bo själv när sånt här inträffar.
Jag känner av alla symtom. Sedan har jag även haft herpes munsår som jag har behandlat flera gånger per dag med tabletter, blåsa på foten(och missfärgade) och utslag på halsen, ansiktet och nu har dom kommit fram till att det också kan vara på grund av Corona och likaså om man är någon riskgrupp som jag är eller har något fel på hjärtat som jag tydligen har nu.
Jag har mest sovit hela dagarna, gått runt i sommar kläder och sovit med fleece kläder. Jag har haft svårt att hålla i glas, bestick och telefonen eftersom jag har ledvärk, pirrningar och bort domningar. Jag har fortfarande ingen känsel i min högra hand, tryck för bröstet, svårt att andas då och då, och ont i fötterna handlederna,knäna och armarna. Det känns som om någon stoppar en kniv i mina händer handleder och armar.
Jag har nu kunnat suttit vid datorn korta stunder och börjat hålla i en penna men får ändå väldigt ont. Här är en teckning som jag har pysslat med i några dagar bara för att ha något att göra och och träna upp handen lite. Den speglar situationen ganska bra just nu.
Sist med inte minst vill jag från hela mitt hjärta tacka min familj, släkt vänner och alla som har hört av sig.
Och främst mina föräldrar och Tiina för att ni har handlat åt mig.
Och såklart Louise som hört av sig.
Och Cecilia & Monika som skickat blommor.
Det betyder mycket.
Och så klart min Macbook som jag har kunnat dikterat till och röststyrt hela datorn. Då slipper jag använda mina händer till att skriva(och stava), det hade aldrig gått annars.
STANNA FÖR GUDS SKULL HEMMA OM DU ÄR SJUK
TVÄTTA HÄNDERNA MED VARMT VATTEN
SPRITA HÄNDERNA
HÅLL 2 METERS AVSTÅND
OCH UNDVIK SOCIALT UNMGÄNGE!