Jag fick andas genom en maskin
Jag hade börjat gå promenader men så kom värsta bakslaget efter midsommar.
I tisdags fick jag ett astmaanfall.
Jag domnade bort i händer och armar, blev spyfärdig, svimfärdig , tjocknade igen i halsen & läpparna torkade ihop.
Jag var inte riktigt medvetande.
Jag fick panik av att inte kunna andas.
Eller rädslan över att svimma i min lägenhet.
Jag hade innan fått varningar av min astma sköterska att mina värden sjunkit och att jag borde åka in och dagen efter kom det som ett brev på posten..
Jag kände mig hjälplös, mosig i huvudet och helt förlamad när jag fick syrebrist till hjärnan. Jag började hyperventilera pga. astmaanfallet.
Jag fick andas genom en nebulisator maskin och personalen fick hjälpa mig att hålla i slangen och inhalatorn när mina händer slutade att fungera. Jag fick dricka någon shot med massa kortison.
Tillslut kunde jag andas.
Jag fick även hem en mask som jag inhalerar igenom då jag inte orkar andas in så länge som jag borde när jag mått så dåligt.
Nästan hela veckan var jag sängliggandes.
Jag har inte kunnat ätit och druckit speciellt mycket heller.
Jag mår så otroligt illa, har halsbränna, sura uppstötningar och mag-kramper att jag knappt kunnat stått upp.
Det visade sig att jag även åkt på magkatarr pga. covid-19.
Jag är hungrig men får ont av att äta.
Fått behandling.
Jag var hos läkaren idag och fick förlängd sjukskirvning.
Jag vaknade upp inatt av att min ledvärk i fötterna gjorde så ont så var tvungen att halta och när jag vaknade upp imorse hade mitt ena knä svullnad upp och jag kunde inte belasta det.
Nu får jag inte belasta det på några dagar.
Nu har det gått 3,5 månad sedan jag insjuknade i covid-19(men lever som sagt med bakslag nu). Jag ska äntligen få göra massa undersökningar för att få ta reda på vad som är fel i kroppen.
Jag ska få undersöka min högra hand och arm som jag har känselbortfall i , förlorad styrka (nervskada) vilket gör att jag har svårt att använda den. Jag ska få undersöka smärtan i lungorna och bröstet och fötterna och allt däremellan.
Jag ska få träffa arbetsterapeut och sjukgymnast som ska hjälpa mig med kropps övningar och min hjärntrötthet.
Jag har aldrig någonsin känt mig så svag och sjuk.
Men äntligen ska jag få hjälp!
Jag brukar tänka att allt har sin mening.
Försöker se ljuset i tunneln.
Hade inte det här hänt vet jag inte om jag varit lika stark människa och jag hade aldrig fått så bra hjälp med min astma eller träffat så bra människor inom sjukvården.
Ibland har jag varit rädd för att somna. Rädd för att inte vakna upp när jag haft slem i halsen. Nu känner jag mig inte längre rädd när jag har kontakt med sjukvård nästan dygnet runt.
Vissa dagar känns det som om jag vaknar upp i en dröm innan jag kommer på att det är verklighet.
Ibland känns det som att tiden står stilla men samtidigt går väldigt snabbt. En vecka kan svischa förbi, samtidigt som jag knappt vet vilken dag det är.
Detta virus är vidrigt hur det kan påverka kroppen så mycket.
Jag ser min moutainbike cykel på balkongen varje morgon.
Tänker att den snart rostar ihop.
Jag vill och jag SKA ta mig dit igen!
Sitta uppe på sadeln och känna flåset och adrenalinet pumpa i kroppen.
Jag vill bli frisk NU , det har jag BESTÄMT!
Jag har börjat med en ny diet. Soppa med torsk, kokta grönsaker och lite pasta och äter mängder av fil, speciellt japansk fil. 😋
Min mamma kom förbi idag med en fin kaktus. 😘💖
Jag är tacksam varje dag över att få leva! 🙏💜
😇🤗😷🤒🤕