Jag är inte dum i "huvet", jag har bara fyra diagnoser som kan göra att bokstäver & siffror hoppar
I hela mitt liv har jag trott att jag är dum i huvudet.
Och dom senaste veckorna har jag verkligen känt mig dum.
Skolan har gått åt helevte och jag har känt att jag inte har fattat nånting i skolan.
Jag har fått texter att läsa men jag har inte förstått vad dom har handlat om eller förstått orden.
Jag har varit tvungen att hoppa av två kurser för att det har varit för svårt och för att jag inte fått hjälp.
För tre dagar sedan fick jag reda på att jag har tre till diagnoser och det förklarade hela mitt liv.
Jag minns när mamma för längesedan sa till mig att hon trodde att jag hade fler diagnoser, att jag typ var utvecklingsstörd.
Jag blev jätte ledsen och tyckte att hon va helt jävla dum i "huvet".
Men nu vet jag att jag inte är dum i "huvet".
Jag har inte bara ADHD och damp som jag visste sen tidigare
(nu säger man väl bara att man har problem med motoriken)
utan jag har även dyslexi, dyskalkyli och nedsatt arbetsminne.
Det kom som en chock men känns riktigt skönt.
För nu vet jag att jag inte är dum.
Och nu förstår jag mig själv bättre.
Jag förstår nu varför jag aldrig klarade skriftliga prov
i högstadiet, varför jag kunde läsa om samma mening hundra gånger
och inte förstå och jag förstår varför jag varje gång vi skulle läsa en bok
gick till bibblan och fick ont i magen och frågade
om det fanns en bok som man kunde läsa ut på en lektion.
Jag ljög.
Vi skulle egentligen läsa ut den på typ ett halvår.
Men jag ville ju ha den tunnaste och lättaste boken.
Ibland kastade jag böckerna i golvet i skolan för att jag blev så arg.
Och ganska ofta sprang jag runt i korridrorerna för att jag inte kunde sitta stilla.
Jag tycker framförallt det är konstigt att ingen lärare upptäckt min dyslexi tidigare men vi lever i den genreationen då man inte kollade upp sånt och hade kunskap.
Varje gång jag skriver eller läser måste jag koncentrera mig mycket.
Och ord som jag inte vet vad dom betyder kan jag varken uttala eller stava.
Det kanske finns en förklaring till varför jag ibland får huvudvärk/blir trött av att läsa och har svårt att läsa liten text , även om jag ser dåligt.
Nu har man upptäckt att jag bokstaverar ibland när jag läser, läser väldigt långsamt, och när jag skriver den här texten så kommer jag på mig själv att jag bokstaverar i huvudet för att kunna skriva.
Haha skit drygt när jag aldrig tidigare i mitt 23-åriga liv har tänkt på det.
Förresten ganska ofta kan jag läsa fel på klockan och ibland så läser jag fel på skyltar och i texter vilket kan bli ganska kul ibland.
Som när jag i våras var på en mässa och utbrast högt så alla hörde "VAAAH, HUR KAN DOM SÄLJA ETT HÄLSOGOLV? DET MÅSTE "VA" FRAMTIDEN"
Mina kompisar sa "Men Bella , det står ju hälsingegolv." Och alla gapskrattade på mässan.
Jag stammar/hakar upp mig på ord ibland när jag ska prata och det är tydligen vanligt om man har dyslexi.
Seriöst, varför stavas det en dyslexi , det borde stavas dysleksi.
En liten rolig grej från utredningen var att jag ba "VARFÖR STÅR DET ETT X HÄR?" Såg en bild på ett x.
Dyslexi tanten "Ja men det står ju d-y-s-l-e-x-i" Jag "JAHAAA!!"
Jag vet nu också varför jag brukar säga fel ord ganska ofta för jag tror att det heter en sak och så är det helt fel, varför jag tänker rätt i huvudet och det kommer ut helt fel i tal eller skrift.
Och så hittar jag inte ord så snabbt när jag ska prata. Och säger typ flaska istället för nappflaska.
Typ som nyss när jag sa till min klasskompis och va ivrig "Malin jag har ett bokstav på mitt tangentbord som inte funkar"
Hon ba "VAAAAHH??"
Men jag menade att en tangent på mitt tangentbord knappt funkar.
Jag har lärt mig nu att jag inte kan se ord bilder tror jag det heter så när jag läser en text måst jag läsa ord för ord eller bokstav för bokstav och personer som inte har det å problemet ser på direkten vad detr står.
Det förklarar till varför jag inte förstår innehållet i texten.
Och jag hatar att skriva av WI-FI koder med bokstäver för skriver alltid fel.
Och ibland säger jag typ halva meningen och tror att folk förstår vad jag tänker på.
Och det här med dyskalkylin yttrar sig typ genom att jag inte kan skriva ner siffror på pappret för dom hoppar, och att jag inte kan läsa buss tidtabeller , räkna ut plus och minus i "huvet" , se fel på på datum, komma ihåg vart vi parkerade bilen och har sämst lokalsinne osv.
Måste bara berätta att när jag skulle till sjukhuset i fredags så åkte jag först buss åt fel håll,
sedan trodde jag att bussen skulle stanna vid sjukhuset automatiskt så jag plingade inte
och det slutade med att jag fick gå en bit.
Sedan förstod jag inte skylten på sjukhuset så åkte upp och ner i hissen innan jag hittade rätt våning.
Och gången innan dess gick jag vilse och hamnade i källarn när jag skulle ut..
Och imorse läste jag fel på min tåg biljett och fick panik för jag trodde jag fyllt i fel plats.
Och varje gång jag ska läsa engelska högt för min lärare så blir jag helt svettig och nervös och tappar bort mig i texten(även om det är förstorat) och det känns som jag är full som texten hoppar.
PS. Talsyntes är ju grymt när man inte orkar läsa allt som man skrivit.
